Pepparkakscheesecake med apelsin...

Oj!
Tänk, snart är januari månad slut, måste bara fylla ut januaribloggen 2010 med en smaskig kaka...;-)
Fick detta recept av svärmor och denna Cheesecake blev verkligen kanongod!
Pepparkakor kvar från jul?
Gör då denna:

Pepparkakscheesecake med apelsin

Botten
30 pepparkakor
75 g smör

Fyllning
3 ägg
1 1/2 dl socker
200 gr färskost
1 msk rivet apelsinskal
2 msk pressad apelsin
3 dl vispgrädde

Topping
2 dl créme fraiche
2 dl florsocker

UGN 175 grader

Gör så här:
Mal eller stöt pepparkakorna till de har smulat sig.
Smält matfettet och blanda smulorna till en massa. Tryck ut massan i en smord form med avtagbar kant, ca 24 cm i diameter. Förgrädda bottnen ca 10 min i ugnen.
Rör samman ägg och socker. Vänd ner färskost, skal och pressad apelsin. Rör om. Vispa upp grädden och vänd ner den i smeten. Bred ut smeten i formen och grädda i nedre delen av ugnen ca 30-35 minuter
(OBS! Jag hade min kaka inne i ugnen ca 45 minuter och la över folie mot slutet, jag väntade på att kakan skulle stanna helt, men det gjorde den först när jag tog ut den och efter att den hade svalnat...).
Ta ut kakan låt svalna.
Rör nu ihop toppingen och bred ut den med en palettkniv på kakan.
Garnera med apelsinskiva ev, samt pepparkakssmulor.
GOTT!!!

Annars då?

Ja härhemma flyter allting på i RASK takt, vart försvinner all tid?!

Det går liiite för fort enligt mitt tycke.

Jag går fortfarande omkring som i en liten dimma, ständigt småtrött. Min käraste dotter har fortfarande inte förstått att man ska sova på nätterna, nej, hon vaknar flera ggr och ska ammas (det är det enda som duger tydligen...). Det tar på krafterna vill jag lova.

Utvecklingen går framåt och man hinner inte ens med att reflektera.

Detta ursöta kort hade min käraste tagit på lill-M när jag var iväg och shoppade några timmar, jag har/hade inte ens vågat/velat inse att hon faktiskt kan sitta själv nu (ja nästan, det är lite småvingligt fortfarande ;-)).

Jag vill inte att hon ska bli stor för fort...

Med storebror är det mestadels som vanligt, ena sekunden superduperglad och andra sekunden så är det gråt och skrik när han ej får sin vilja igenom.

Som på bilden här nedanför tex, han kunde inte acceptera att lillasyster skulle sitta i hans gamla pulka som han är för stor för nu...

Talet har exploderat, han pratar och pratar och pratar, även om vi inte förstår allting så kämpar han på och han gör det bra!

Nu går mina ögon i kors, ser knappt vad jag skriver.

På återhörande!